Att ställa in sig på sommartider

Så här mitt uppe i påsken, och eftersom jag själv har varit en person som relaterat de flesta svenska högtider med godis, kalorier och viktuppgång, så tänkte jag att det kunde vara på sin plats att snacka sommarhets med er. Själv är jag ju ett gammalt avdankat proffs på området och har testat de mesta när det kommer till att straffa och hetsa sin kropp för att se ut på ett visst sätt. Som tur är har jag "vuxit ifrån" det nu, eller rättare sagt jobbat mig igenom en väldigt tuff utmaning i mitt liv, som jag nu nästan har en helt annan och mer avslappnad syn på. Jag pratar om ätstörningar och allmän bantningshets. 
 
Förra helgen ställde vi om klockorna till sommartid. Som PT så kan man se ett ganska tydligt mönster som följer alla årstiderna, där januari och februari innebär hysteriska nyårslöften med maniska, nästan robotliknande blickar på alla gymmande, där det ska brännas fett, byggas muskler och skapas nya liv bara sådär över en natt. Som längst brukar hetsen lyckas hålla i sig fram till sportlovet, för att sen dala av pga förkylningar, ledighet, noll motivation och bristande resultat, vilket gör att folket ger upp. Sådär strax efter påsk och mot slutet av april, början på maj är det då dags igen. FÖR SNART ÄR JU SOMMAREN HÄR, och hur ska jag kunna gå ute i bikini/badbrallor när jag ser ut så här, herregud! Bäst jag börjar träna helt hysteriskt och hoppa på den senaste dieten som går supersnabbt och är supereffektiv, så att jag är snygg igen i juni. Och så börjar hysterin. Fram tills sommaren, för att sen skapa en ny hets efter semesterarna, för alla har ju ätit och druckit på tok för mycket på sommaren och så här kan det ju inte vara och då är det än en gång knökfullt i gymmet, i alla fall ett par veckor i augusti och september. För sen kommer ju alla dagisbakterier och invaderar stackars chockade kroppar som helt plöstligt får minimalt med kalorier men maximalt med förbränning. Hej och hå. Sedan dalar det av resten av året för att helt och hållet börja om igen i januari. Halleluja. Vart är balansen
 
Jag kan ju lätt bli lite matt av den här hetsen. Samtidigt som jag förstår den. För jag hade alltid januari-hetsen inprogammerat i mitt system, året om. Träna ihjäl dig eller bli fet. På eller av. Det var det som ekade i mitt huvud. Så jag vet vilket fängelse det kan vara, men jag vet också att det går att ta sig ur det. Och jag vet att kroppen mår så enormt mycket bättre utan den där stränga domaren i huvudet som alltid påpekar att "den där borde du inte ha ätit", "jaså ska du inte träna idag" eller "vet du hur många kalorier det är i den där??!!" Vi är extremt dömande mot oss själva, men det är väldigt sällan som vi stannar upp och berömmer oss själva, speciellt inte för rätt saker. 
Världen går mot en alltmer materialistisk genre, men jag tror att vi glömmer bort det viktigaste av allt när ständigt söker efter yta, materiala ting och bekräftelse utirån. Vi glömmer att leva. Vi glömmer att må bra, att skratta, att gråta och att ta hand om vårt inre. Hur mår vi egentligen? Vad är det som gör att jag tror att jag kommer att bli en lyckligare människa bara för att jag går ner 5kg, köper den där bilen eller den där jackan med det dyraste märket? 
 
En sak som jag verkligen har lärt mig med alla samtal med Dean, är att enbart jag själv är ansvarig för min egen lycka. Och om jag är missnöjd med något i mitt liv - relationer, jobb, prestation, inre mentalt välmående etc - så är det enbart JAG som kan ta ansvar och förändra det. Inte min partner, min chef, min psykolog eller min familj. Jag. Vi gör ständigt val, varje dag, varje minut. Hur vi vill tänka, känna, agera. Så ändra dina egna val. Gör det som är bäst för dig, men utgå från dig själv och inte från vad samhället vill att du gör. 
 
 
Detta är såklart en enormt stor utmaning, men för mig så känns det som att det är precis det här som livet handlar om. Visst måste vi kompromissa och göra saker som anpassas något efter våra nära och kära, men i slutändan handlar det om att du bara kan se till och ta ansvar för att du själv mår bra. 
Börja redan nu. Innan du stoppar i dig allt godis, stressar upp dig eller får ångest för att du inte tränar, tänk igenom dina val innan du agerar. Gör det som är bäst för dig, det som hjärtat säger åt dig. 
 
Lycka till och ha en riktigt fin fortsatt påsk!!
 
// Hanna
1 kommentar
Anonym

Bra skrivet Hanna! Gillar särskilt det egna ansvaret! Marita

Svar: Tack Marita! Det värmer att höra <3
Hanna och Anton