Sjukvård och Friskvård Del 1

Jag har länge funderat över att skriva ett inlägg om just sjukvården, men först ska jag förklara lite historia bakom varför jag är som jag är och varför jag tycker som jag tycker. Jag vill börja med att skriva att detta inlägg endast är egna tankar och erfarenheter, jag är ingen expert eller guru som tror mig ha hela sanningen. Endast ett nyfiket och öppet sinne för att se saker ur olika perspektiv. De tillstånd jag tar upp är tillstånd jag själv eller nära familj/släkt har råkat ut för, därför vill jag från början skriva att de inte behöver gälla alla.

När jag var yngre, säg 8 till 13 var jag till och från mobbad på grund av mitt utseende. Jag var tydligen ganska tjock för att vara så ung, som grädde på moset hade jag också runda glasögon. Kom igen, tjock och runda glasögon, TACK för den.
Men jag är också tacksam för att det som har hänt verkligen hände eftersom de har lärt mig att se saker från olika vinklar, och att det som hände mig då kanske egentligen inte berodde på att jag var tjock eller hade runda glasögon.

Saker som händer tidigt i ens liv hjälper till att forma en som person, vi får med oss våra beteenden och tankar även upp i vuxen ålder. Det är hur mycket du vill utveckla dig själv som du med tiden och med hjälp av din egen nyfikenhet som du verkligen kan ändra det du inte gillar i dina egna beteenden och tankebanor. Men självklart kan du även framhäva det du gillar i dina tankar/beteenden.

Ganska tidigt kom jag fram till att jag har makt över mitt eget liv, att jag kan påverka det som händer mig genom mina val jag gör och hur jag ser på saker som händer mig, mobbningen tog slut dels tack vare att jag hittade idrott som hjälpte till att forma om min kropp. Pga idrotten skaffade jag även linser för att det var mycket smidigare att använda linser än glasögon som hela tiden gick sönder. Mobbningen tog som sagt slut, men var problemet löst? Oh nej, min osäkerhet inom mig själv fanns kvar, duger jag som jag är? Är jag inte lite för tjock? Kan någon verkligen tycka om mig om jag inte är bäst på den idrott jag gör? Jag hade massor av tankar som hela tiden tryckte ner mig själv och jag hade alltid en liten djävul på axeln som sa åt mig att jag inte dög hur bra jag än gjorde något. 

Så nu var jag ca 14 år när jag tog kontroll över min kropp, men det tog ett tag innan jag även tog kontroll över mina tankar, 2009 började jag min första ordentliga utbildning inom hälsa och då var det väldigt mycket fokus på våra tankar och hur våra tankar hjälper till att forma våra liv. Då föll polletten ner!
Så från 14 till 20 års ålder hade jag egentligen bara symptom-behandlat mig själv. Jag hade tränat för att få bort orsaken till mobbningen, men jag hade aldrig brytt mig om att gå till grundorsaken till varför mina tankebanor och beteenden tog mig dit från första början.
Nu förstod jag på riktigt att de kroppsliga endast blir en spegling av vad som händer på insidan, är insidan i konflikt och förvirrad blir det svårt att få ordning på utsidan. Självklart kan man lura systemet och ha kaos på insidan utan att de syns på utsidan men förr eller senare så kommer de visa sig på något sätt.


















Enligt min mening är det när man lurat sig själv tillräckligt länge och/eller ignorerat alla tecken kroppen ger oss och kaoset på insidan måste bryta ut något plötsligt händer som man inte alls såg skulle komma. Exempel på dessa kan vara, diabetes, hjärtsjukdom, multipel skleros (MS), övervikt, cancer, hormon rubbningar, depressioner.
Mer om detta kommer i ett inlägg längre fram.

/Anton

0 kommentarer