wholistic.se

Jaha, då har jag och min sambo anlänt till resten av min familj i vackra Kapstaden. Här är det fantastiskt strålande väder, och så vackert att ögonen gör ont. 

Dock har vi haft en del utmaningar, om jag ska kalla det så, sen vi kom hit. Det börjde med att min väska såklart inte anlände till Kastadens flygplats i tisdags när vi landade. Alla försäkrade mig om att den bara hamnat fel och självklart kommer inom ett par dagar. Nu har det gått tre dagar. Inget tecken på min väska. På flygplatsen har de inte lyckats spåra väskan, och detta driver ju självklart mig till vansinne. 

För det andra fick mitt ansikte såklart en till reaktion, så att det blev totalt rött och fullt av hemska prickar. Känner mig som en svullen salami. Och här har jag ju heller inget smink, och inga av mina salvor som hjälper mot besvären, så här är det bara att försöka stå ut. 

För det tredje så fastnade jag och mina föräldrar och min sambo, i en mycket liten hiss igår. Utan mobiltelefon eller någon anna levande varelse i huset. Panik. Ren och skär panik. Pappa och min sambo försökte laga hissen, men helt utan lycka. Det slutade med att jag och mamma skrek allt vi hade i säkert en kvart på hjälp, tills en av grannarna hörde oss och polis och brandkår kom hit. Det blev ett himla rabalder, men till slut lyckades vi ta oss ut.

 

Vad kan jag då lära av det här? Dean säger att två av mina viktigaste lärdomar och viktigaste ord i mitt liv är Trust och Patience. Tro mig, jag blir satt i övning för fulla muggar. Nu försöker jag bara ta allt så positivt som möjligt, även om det hittills varit en hel del svett, tårar och panikångest. 

 

 

Önskar er iaf en fantastisk vecka!

 

// Hanna