Spegel, spegel på väggen där....
Idag har jag lite tankar och funderingar kring utseende, bekräftelsebehov och ytlighet. Idag var vi nämligen på en väldigt fin restaurang, där de hade anordnat ett litet event. Det var väldigt många snygga människor på plats. Överallt kunde jag se solbrillor, kindpussar, lösögonfransar, drinkar och folk som tog selfies eller andra poshiga bilder. För några år sedan hade jag verkligen kunnat identifiera mig med dessa människor. Jag hade gillat att vara där, gillat att jämföra mig med dem, hälsat ytligt på folk jag inte känner och låtsats att vara intresserade av deras liv. Idag kände jag mestadels obehag och kanske en smula ironi samtidigt. Jag menar verkligen inte att det på något sätt är fel att vara på detta sätt, en del av mig längtar nog också tillbaka en del. Jag är en person som gillar att ha fina kläder och känna mig fräsch. Imorse var jag, min syster och min mamma t o m och fixade naglarna, vilket jag erkänner gör att jag känner mig extra kvinnlig och fin. Men idag kunde jag inte låta bli att tänka tillbaka på den person jag var förut, och den jag numera har blivit. För idag var det inte jobbigt att lämna restaurangen. Jag kände bara lättnad att faktiskt inte vilja vara den där ytliga personen lika mycket längre.
Jag kan verkligen bli förbluffad och förundrad över hur människor orkar lägga ner så mycket tid och energi på deras utseende, men inte ens hälften så mycket tid på deras inre. Sedan jag började plugga mer holistisk hälsa, så har jag fått mer insikt i mitt eget inre. Och det har inte varit någon lätt resa, det heller. Jag kan många gånger känna mig förvirrad och undra vem jag egentligen är. Jag tror det då kan vara lätt att identifiera sig med denna ytlighet. Det är lätt att ha någonting att klamra fast vid. Att få den bekräftelsen man behöver genom sin utseende kan vara en bekväm väg ut. Samtidigt ger den en ständig press och stress att alltid se bra ut, alltid ha det senaste, följa den rätta dieten och ha det senaste modet.
Ta bara dessa tidningshyllor, som jag strax efter restaurangbesöket passerade i en butik i Waterfront. Dieter, senaste nyheter inom "hälsoindustrin", smink, mode, träning... Bara tidningar om yta överallt!!!
Media bombar oss dagligen med denna ytlighet och får oss att tro att det är detta som är viktigt i livet. Och självklart tycker även jag att det är viktigt att man trivs med sitt utseende. Men jag tror personligen, att det är allt för vanligt att man söker sitt inre välbefinnande, sin inre trygghet och sin inre kärlek via det yttre attributen. Och det är då vi ständigt kommer att söka. Vi blir aldrig nöjda med utseendet, det går alltid att göra mer. Bli snyggare, mer vältränad, ha mer kläder, senaste väskan, bästa sminket osv. Vi blir aldrig mätta, eftersom behovet egentligen kommer inifrån.
Jag berättade för min sambo om mina tankar om det här inlägget. Han skrattade lite och sa "Men gumman, kolla hur du själv ser ut just nu. Som en posh New York tjej, med drink och solbrillor skrivandes på din laptop på ett utomhus-café", precis som den översta bilden visar. Haha, det är ju rätt ironiskt, men också mitt sätt att säga att jag inte har rätten att "klanka ner" på någon som tycker om att bry sig om sitt utseende, det gör även jag. Jag vill bara påpeka att den person jag har varit har förändrats en hel del på äldre dagar. Och jag kan meddela att det är en stor befrielse att inte längre känna avundsjuka eller ett större ha-begär efter att ha besökt restaurangen med alla snygga människor.
Imorgon flyger vi hemåt, så vi ses hemma i Svedala snart!
// Hanna