Tog bort pressen och nådde plötsligt målet

Jag är en tjej, som tidigare haft enorm press och stress över att försöka uppnå de ideal som samhället har skapat. Med en historia av ätstörningar och ortorexi, har jag kämpat mot vågen genom hetsiga dieter och extremt mycket träning. Som de flesta andra tjejer har jag haft en målvikt, som varit svår för kroppen att acceptera, och hur mycket jag än försökt har jag inte lyckats pressa ner min kropp dit jag velat. 
Vissa dagar har stressen och pressen varit enorm och motivationen har varit hög, medan andra dagar har jag bara känt mig ledsen och nedstämd, och undrat vad det egentligen tjänat till, eftersom kroppen ändå aldrig "lyssnar". 
 
Nu har jag insett att det snarare handlat om att det är jag som inte lyssnat på min kropp. All hets, all stress, alla dieter, alla morgonpromenader, all svett och alla kritiska blickar i min spegelbild har satt ett enormt påtryck för min kropp. Och den har inte velat släppa på fettet och vikten på grund av allt jag utsatt den för. Med tiden släppte jag mitt viktmål, och började slappna av. 
I våras gjorde jag ju som bekant en detox av min konstaterade candida som jag hade i magen. Detoxen gjorde att jag åt väldigt rent, men absolut inte lite. Jag åt så mycket jag ville av det som var ok för candidans skull, jag sov och jag tränade lagom. Efter att jag klarat av detoxen och fick börja äta godsaker igen, hade jag inte längre samma sug. Jag åt när jag verkligen ville, och bara det jag var sugen på och så har jag fortsatt. För mitt pressade psykes skull har jag tagit bort alla förbud, väger mig mycket mer sällan, sover massor och tränar efter det som jag känner att kroppen mäktar med. 
Jag äter ibland godis eller annat som jag tycker om, men begränsar det till sådant jag vill ha. Pressen och stressen har lagt sig, och jag har blivit mer trygg och tillfreds med min kropp. Den fungerar, den är stark och jag älskar den precis som den är. Trots alla hudproblem, trots att jag kanske inte vägt så lite som jag velat, och trots mina små komplex. Jag duger som jag är. 
Och imorse vägde jag mig för första gången på länge. Och trots att jag aldrig förut vägde mig på måndag mornar (morgonen efter att man ätit godsaker på helgen och lagt på sig extra vätska av kolhydraterna), så hade jag plötsligt passerat den där barriären med stort B. Vikten som man önskat att man kunde kliva under, och som man kämpat så enormt mycket för, men som jag nu helt slutat bry mig om. Genom att slappna av, ta bort förbud och LYSSNA på kroppen har jag gått ner över 5kg sedan i våras. Det har inte varit mitt mål eller mitt fokus. Det bara kom. Och jag äter mer än de flesta och precis det jag vill ha, men inte av tröstskäl eller ångest, utan för att jag är sugen. Jag uppnår fortfarande inte samhällets ideal, men det underbara är att jag helt har släppt min längtan för att jag göra det. Jag har en kropp som är stark och som tar mig dit jag vill, och den gör mig stolt!
 
 
Min poäng är att jag tror att de hårda krav vi ställer upp för oss själva helt klart hamnar som käppar i hjulen för oss. Ta det lite lugnt, gör sådant som du VERKLIGEN mår bra av och försök sätta hysterin åt sidan. Det funkade för mig, som kämpat alla år. 
Självklart är jag glad att ha hamnat under den tunga siffran som tidigare varit så jobbig och känslosam för mig, men det är ingen big deal längre. Jag är nöjd oavsett. För nu ger jag min kropp det den vill ha. Och det tycker jag att du också borde göra. 
 
// Hanna
0 kommentarer